Dogs, cats, opera and gym - welcome to my world

Känner mig ungefär såhär Som sagt, den där springturen i skogen var underbar. Och det var trevligt att jobba, även om jag känner mig lite vimsig idag, vet inte riktigt varför. Eller det vet jag kanske. Nästa vecka eller så kanske jag får två barn igen, eller ett lånebarn rättare sagt, det ska bli jättemysigt. Gillar när det är liv här hemma, annars sitter jag bara och grubblar, även om jag behöver det också ibland. Livet är ändå så himla spännande tycker jag! Berg-och dalbana, ok, men spännande! Och som jag skrivit massa gånger förut, min största skräck är att inget händer överhuvudtaget, eller rättare sagt, att inget förändras. Nu ska jag leta bild på Elins cykel, eftersom Sandra ska låna den. Elin är ju ändå inte den mest entusiastiska cyklisten om man säger så. Jaha...jag tog ett litet glas rött till maten och nu är jag typ asglad.Tjohoo. Så kan det gå när man är lite trött och tränar typ varje dag. ÅH nej, nu har jag missat det enda jag ville se på tv, bara för att jag sitter här o

Ojojoj, vilken otroligt vacker höstdag! Ska rycka in på sjukdoms-, ombyggnads-, och alltmöjligt-drabbade F&S City i eftermiddag, innan dess ska här sjungas lite, men nu: UT!!! Ut i spåret i Lill-Janskogen och andas, svettas och njuta! Såna här dagar måste tas till vara.

Hemma efter låååång arbetsdag, Först City 9:30 i morse, efter det KI till 22:00. Nu är jag trött och ska snart sova. Har pratat med min 22-åriga dotter i telefon. Lisa ligger och spinner i mitt knä. Jag tänker på att man inte vet nånting. Eller så vet jag nånting, men vill inte veta det. Eller inte. Spelar roll... Känner mig lite undrande och lite ledsen och lite glad och lite sorgsen. Månen är halv och lyser starkt. Hej så länge.

.....bara en liten reflektion: Varför gick plötsligt allt så bra när jag inte brydde mig längre? Jag släppte allt ansvar och vips föll tusen grejer på plats. Jag är mållös! Drömde en så fin dröm igår natt, kändes så bra och förtröstansfullt när jag vaknade. Hoppas på fin dröm inatt igen. God natt :-) (Förresten, jag har spelat John Blund - Sandmann- i Östberlin, klädd exakt som han på bilden. Med skägg och allt. Stor succé. Mycket har man upplevt som operasångerska)

Det är kallt men SÅÅÅ vackert ute. Jag älskar verkligen hösten. Idag känner jag mig dessutom oförskämt energifylld. Jag var på lunch-spinning på min Friskislokal, och nu ska jag snart träffa Carina som jag inte har träffat sen i våras. Det blir kanske en liten promenad i Vasaparken med kaffe i handen. Såg "Big fish" igår, Tim Burtons fantastiska film om en far och en son och alla berättelser som följer dem genom livet. Älskar scenen när han (pappan som ung) ser sin blivande fru för första gången på en cirkus, och tiden stannar. Popcornen stannar i luften, allt står still när de ser på varann. Så fint. Och sen måste tiden gå mycket snabbare när den sätter igång igen, för att hinna ikapp. Och den lilla byhålans stolthet, poeten Norther Winslow, som arbetat med samma dikt i 12 år, och sen försöker råna en bank. Underbart. Imorgon fyller min lilla dotter 22år. Helt otroligt. 22 år....det är längesen hon föddes därborta i Berlin, med vattkoppor och arg som biet tjuren Ferdinand sä

Elin passar den här fotografens barn ibland. Och då kan det gå såhär: http://evaferriere.wordpress.com/ Je suis une stolt mamma! :D

Blev lite glad av den här bloggen! Kolla in: http://www.elle.se/elsa-billgren.aspx

Är på jobbet. Helt fantastiskt väder ute, "som Kalifornien i januari" sa en motionär. Vet inte riktigt hur det är, men Kalifornien låter trevligt. Jaha, ska vara här till kl 17....men jag bestämmer att det är lika fint i morgon, då jag är ledig. Det luktar väldigt starkt av nåt lösningsmedel här, hmmm....lacknafta? Jag kanske är helt hög när jag cyklar hem idag. För övrigt händer det inte så jättemycket här, de två pass som är idag började 10:30, så det är att hoppas på gymmarna om det inte ska bli för långtråkigt. Härom natten drömde jag att jag hittade nergrävda dockor, och det var på något sätt Elin och Jacob och jag gick omkring med dockorna och grät över att mina barn var döda. Jättehemskt. Sen vaknade jag, somnade om och drömde samma sak igen. Och igen. Sen tänkte jag att jag kanske skulle förstå att mina barn är stora och inte mina små dockor längre (har de någonsin varit det??) och då försvann drömmen. Jaha...intressant med drömmar iallafall. Tänk vad mycket som rör s

Ett samtal, många tankar, rannsakan, att befria mig från skuld, att våga vara kvinna - sen ut i den underbara höstluften. Idag var det faktiskt sensommar. Sprang ett varv i Lill-Janskogen, spinningen har gjort sitt, konditionen blir bättre och bättre. Ska handla lite mat och nåt vin och sen njuta av fredagskvällen. Imorgon blir det jobb, det är helt ok. Inte klokt vad träningen hjälper mig att må bättre och även att orka ta itu med vissa saker. Och på köpet ser jag bättre ut, kroppen ser bättre ut. Bara bonus!

- min intuition är på topp! Bara så ni vet. Mot F&S Sveavägen!

Det är en helt fantastisk höstdag idag, klart, soligt, underbara färger! Ska snart ta en promenad med Ulrika. Helena har haft sånglektion, sååå roligt att hon för varje gång hittar mer och mer av sin egen röst. Jag känner mig glad och energifylld och ikväll ska jag gå på Skivstång/konditionspass. Livet är bra! Hösten är bra! Glad! :-)

Jag kommer med jämna mellanrum att tänka på ett uttryck eller ordspråk eller vad jag ska kalla det, spelar ingen roll, men det lyder såhär: Förändring är det enda bestående. Är inte det hoppfullt att tänka på? Jag brukar iallafall tänka att min största skräck vore nog att inget någonsin förändrades. Jag tror att jag har skrivit det förut, men det är verkligen sant. Tänk om inget någonsin förändrades...? Jag kan också tänka att det är väldigt trösterikt att tänka att man inte vet vad som ska hända, men att det som SKA hända, också händer. Kanske svårt att se en mening med ting när de sker, men ett par år senare ser man kanske att det var precis det rätta som skedde, hur fel det än kan kännas i detta nu. Jaha, det var väl dagens dos av vishetsord. Nu lite middag till mig och världens bästa Jacob.

Tisdag. Sverigedemokraterna in i riksdagen. Vad ska man säga? 5,7% tror jag det var av svenska folket har röstat på dom. 5,7% har röstat på nån som heter Jimmie. Shit pommes frites. Det enda positiva med detta är att vi måste inse att de finns och att dom inte går att avfärda med att "det är inget att ta på allvar" ungefär. Av deras väljare kan man tydligen urskilja en majoritet av yngre, män, lågutbildade, arbetslösa och LO-medlemmar. Och de finns inte bara i Skåne. Något jag blev lite glad åt idag var att Gudrun Schyman blev invald i kommunfullmäktige i Simrishamn. Inte alla är Sverigedemokrater där. Det är hoppfullt tycker jag. För övrigt har jag just varit på mammografiundersökning på Danderyds Sjukhus. Alltid lika speciell upplevelse att klämma upp brösten på nån slags plastbricka och pressa ihop dom i en maskin. Nu blir det SpinnPuls/Intervall, sen Personalmöte. Hej hopp så länge :-)

En Friskis?? Igår gick F&S Stockholms Utbildningsdag av stapeln, som vanligt på Friskis i Kista och i Kista Konferens som ligger bredvid. Jag jobbade litegrann som Miljöpatrull, väldigt lugnt och fritt. Plockade lite tomburkar och så. Fick möjlighet att vara med på Chakrayoga, vilket jag tyckte lät spannande. Men nu det var det inte så spännande som jag trodde, jag blev bara sömnig och lite arg istället. Inte min cup of tea. Bestämmer mig lite snabbt för att köra passet efter som heter H.I.T. (högintensiv träning). Ska va bland det jobbigaste man kan göra. För säkerhets skull har jag inte heller ätit lunch. Sagt och gjort. Det gick bra ända till de avslutande maxrusch-stafetterna över salen. Var tvungen att springa ut och spy. Har aldrig hänt mig tidigare. Spydde, sprang in igen, avslutade. Intressant. Men kul, häftigt, ansträngande pass som kan vara precis hur jobbigt som helst! Sen var det fest. Peter Siepen var nån slags inhyrd kändis-festare, pratare och DJ. Förstod inte riktig

En gris i för årstiden passande stövlar. Bara för att den är söt, har ingenting med texten att göra Lunchade igår med väninna - visade sig att vi hade väldigt lika erfarenheter bakom oss. Ibland tror man kanske att saker och ting är mer skamfyllda än de är och så väljer man att inte tala högt om vissa upplevelser. Jag upplever verkligen att mycket krymper när man vågar kommunicera om det. Det betyder inte att det blir lätt, men det kanske blir förståeligt ändå. Och det är mycket värt att inte bära all skuld och skam och allt ansvar ensam. Var på ett lunchpass idag. Det var lite småtråkigt faktiskt, inget nytt under solen där inte. Jobbigt, jooråå, för all del, men...ja, lite tråkigt helt enkelt. Känns bra att ha bytt fokus lite, spinningen ger bra kondis-utmaning, skivstång/konditionspassen ger både styrka och flås. Och gymträningen kan man ju skräddarsy. För övrigt funderar jag på om jag ska klippa mig mera? Klippte av mig rätt mycket för nån månad sen kanske, men jag skulle vilja ha

Har inte tagit en ton på flera månader. Idag kände jag mig stark och glad och ville plötsligt sjunga igen. Och det var helt underbart. Detta att sjunga är förknippat med så mycket att jag inte kan förklara vad det gör med mig. Periodvis har det varit det enda som har fått mig att leva vidare, därför är det en väldigt kluven känsla att upptäcka att jag inte har samma "överlevnads-sångbehov" längre. Jag överlever ju ändå. Men när sånglusten kommer, finns det knappt något som ger mig samma rus i själen, samma upplevelse av att vara en del av något mycket större, att jag har trådar som förbinder mig med något man inte kan sätta ord på. Flummigt, jag vet, men verkligt. Och det gör mig just nu, idag, så lycklig.

Gene Kelly i regnet. Hoppas han dyker upp nästa gång det regnar. Två nätter nu har jag vaknat av regnet. Det har regnat helt galet. Och sen på dagen är det vackert höstväder i 10 minuter, sen regnar det i en kvart och sen är det underbart vackert solväder igen. Nåja, det var inte det jag tänkte skriva om. När jag vaknar sådär av något mitt i natten, kan jag inte riktigt somna om. Jag sover nog lite, men jag vet inte riktigt om jag sover eller är vaken. Och DÅ, då kommer de helt sjuka drömmarna. Jag välter en vägg över en regissör och han får ett långt sår i pannan, han har sin dotter med sig och hon har klippt sig och det är det enda jag bryr mig om, inte att pappan fick en vägg i pannan, min son är på väg att döda sin bästa vän, jag är på nån förfärlig semester med mina föräldrar, det är hela tiden hur mycket folk som helst inne i rummet där vi sover, någon visar sig vara en helt annan än jag trodde....och så där fortsätter det i all oändlighet. Och så är det nåt hårdrockband med ock

Denna lapp är en helt annan än den jag hittade Nu tyckte jag ju att det här var så pass kul att jag skriver lite igen... :) Satt och läste lite gamla inlägg - riktigt roligt att ha dem att gå tillbaka till och tänka att "jaha, inte så tokigt skrivet ändå" eller " aha, var det då?" eller nåt. För en tid sedan tog jag buss 3 från jobbet, vi tjejer på F&S KI skulle ut och umgås en kväll. (för övrigt en jättemysig kväll!) Vid busshållplatsen satt en lapp om en bortsprungen katt som hette Mimmi tror jag och en bild på Mimmi också. Hon hade försvunnit i början av augusti. Kom på att jag sett en lapp på Ica hos mig, Ica Roslagstull, på en upphittad liten honkatt, upphittad i Hagaparken i början av augusti och en bild av en katt som precis såg ut som den bortsprungna vid buss 3. Alltså skriver jag upp respektive telefonnummer och ringer dom som har tappat bort sin katt. Jag vet inte hur jag själv skulle ha reagerat, men hon som svarade lät inte alls speciellt glad utan

Känner att jag har rätt stort behov av att skriva av mig lite emellanåt, så jag börjar blogga lite trevande igen.... Trivs så bra med att jobba på Friskis! Nu är jag ju inte "bara" extrareceptionist, utan jobbar 40% på F&S KI ( Karolinska Institutet). Har så himla härliga arbetskamrater, trots att jag kunde vara deras mamma typ åldersmässigt känns det som vi har SÅ kul tillsammans. Och träna blir det också många tillfällen till, igår blev det gymmet, idag blev det Spinn/puls Intervall och imorgon blir det Skivstång/kondition. Har lagt lite annat fokus på träningen nu i höst, tränar hårdare och mer målmedvetet än tidigare, kanske behöver jag det när jag inte längre åker runt och sjunger Isolde (och det där högdramatiska gänget) på samma sätt längre. Sommaren var tung och jobbig på många sätt, men den fick mig ändå att ta tag i vissa saker eftersom jag inte orkade utsätta mig för mer och bara tänka att " jag får se vad som händer" ungefär. Och faktiskt tycker jag