Dogs, cats, opera and gym - welcome to my world

Provsjöng idag. Min agentur ordnade audition för inbjudna operachefer i Radiohuset. Jag har känt mig väldigt osäker på om jag skulle göra det här, har inte riktigt kunnat koncentrera mig på något annat än vad som ska hända med Jacob efter den där misshandels-skiten. Men så häromdagen så sjöng jag en truddelutt och kände att det satt som en smäck. Så jag körde. Det kände faktiskt som jag kunde ta min plats, ha kul och uppfylla de mål jag hade satt för mig själv. Och de som lyssnade var glada och trevliga, de skrattade t.o.m eftersom jag sjöng det ena extremare än det andra. Efteråt kom en snubbe fram och berämde min, i hans tycke, perfekta tyska. Det hade jag inte ens tänkt på, så det var roligt! Och så gratulerade han till provsjungningen. Så jag är nöjd och i balans! Kanske allt slit jag haft med migsjälv och alla tankar om sången och kroppen och andningen ger resultat iallafall. Ja, det klart det gör, det kändes annorlunda idag. Inte alls krampaktigt. Inte alls speciellt nervöst ens

Det goda yogi-téet med medföljande visdomsord :) ...och mitt huvud känns så tungt. Kan ju ha att göra med att jag började jobba kl 6 i morse och att jag aldrig sover riktigt bra natten innan eftersom jag tror att jag inte ska vakna. Men nu är jag hemma, väntar på en elev. Hoppas kunna genomföra sånglektionen utan att somna över klaviaturen. Den senaste veckan har varit....ja, konstig typ. Det har hänt både hemska och roliga saker och en del annat mer svårdefinierbart. Dvs jag vet inte om jag tycker att de ska räknas till roliga eller hemska saker. Först skrattar jag åt det, sen går det ett tag och då gråter jag istället. Så det blir ju en viss balans i det hela :) Känner lite oro för mina barn. Elin vet inte riktigt hur den närmsta framtiden ser ut och har dåligt med pengar, Jacob har fortfarande massa jobbiga saker som har med misshandeln att göra framför sig. Kommer tid, kommer råd. Sitter här med en kopp yogi-te (riktigt gott även om det låter lite töntigt) med chokladsmak. På varje

Våren börjar komma på min balkong :)

Är på F&S Karolinska. Klockan är bara tio i sju och jag har redan var här i en timme, vaken i två timmar. Hoppas den här veckan blir bättre än den förra, eller åtminstone bjuder på ljusning. Igårkväll satt vi och skrev upp precis vad som hänt de där dygnen när allt blev fel. Det känns så skönt att vi kan prata om allting och att Jacob känner att vi står bakom honom. Morgonen är ljus, redan när jag gick upp vid fem var det ljust ute. Det känns som man blir lite ljusare inombords också när naturen är så välkomnande. För övrigt jobbar jag hårt på att inte förminska migsjälv och att våga ta för mig. Att våga känna att jag har rätt att ta för mig känns nytt och stort. Förstår inte riktigt vad jag har gjort i alla år....varför har jag behandlat migsjälv så nedvärderande? Varifrån kommer känslorna att jag är ful, dum, ointressant, tjock och inte värd att få kärlek eller ens uppskattning? Antagligen har jag varit van vid de här känslorna hela livet, men det är ju bara jag som kan säga att

Med goda vänner, öppenhet och prat om det som har hänt ska nog det här gå bra. Och sen får jag tyvärr bli mer misstänksam. Inte släppa in nån som jag inte är hundra på att jag känner. Trots att personen säger att han ska träffa Jacob. Vilken jäkla smörja. Så dumt, så meningslöst. Det känns ändå som Jacob är stark och säker på att allt ska ordna sig. Och jag pratar med alla, vill inte att detta ska tystas ner. Sen finns det stunder där jag känner mig mer död än levande. Men allt ska bli bra. Öppenhet. Kommunikation. Ärlighet. Förtroende. Ska fixa lördagsmiddag till mig och älskade sonen nu. Allt ska bli bra.

Den här veckan har varit som ett svart hål. Min son har blivit misshandlad, nu är polisen inblandad. En idiot kommer hem till oss, ringer på dörren, säger att han ska träffa Jacob, går in i hans rum, ger honom en blåtira och går igen. Jacob blev även hotad och det känns som jag inte vill lämna honom ur sikte för en minut ens. Att vara så iskall....det gör mig både rädd och fruktansvärt förbannad. Tror inte dessa unga människor förstår allvaret i det de slänger ur sig. Det är som man bara kan säga "jag ska döda dig" och det får inga konsekvenser. Som om inga vuxna finns i deras närhet, bara en låtsasvärld där våld och hot är ett sätt (det enda?) att kommunicera. Jag är jätteglad över att Jacob har så fina vänner och att vi kan prata med varandra, men för övrigt känns det hemskt. Jag tänker att det MÅSTE löna sig att tala sanning och att vara rak. Visst är det väl så? Inte får väl våld och hot segra? Inte kan man väl tiga för att man är rädd? Och ändå är ju Jacobs säkerhet det

Min näsa är trasig, solen skiner, våren kommer och jag behövde desperat ett nytt läppstift. Sagt och gjort. Efter mycket kladdande, jämförande och provande fastnade jag till sist för en underbar klarröd färg som visade sig heta Vampire red. Eftersom min näsa ser ut som nån har ätit på den ungefär passade det ganska bra känns det som. Dessutom kom sonen hem inatt med en stor bula vid ögat. Jag satt och kollade lite på Millenium igår och såg just Paolo Roberto med en himla blåtira vid ögat och tänkte att där har sminkösen fått pyssla ett tag och inte ser den jätteverklig ut heller. Och sen kommer sonen med en riktig. Lille klant. Imorgon ska här ÄNTLIGEN tränas igen har jag bestämt. Trots sår-näsa. Har visserligen varit flitig med yogan, men intensivpass var längesen. Kan hända mycket på intensivpass :) speciellt om man är vampyr. Muohahaha!

Men NÄÄÄ nu blöder näsan också. Och är sårig. God natt säger jag och min fula lilla näsa.

De här tightsen kunde jag inte låta bli att köpa. Min son höll på dö när han såg dom. Kommer inte få sällskap av honom när jag har dom på mig.....jag tyckte de var precis lagom punkiga och roliga.Kan bero på att jag är en patetisk medelålders tant som var alldeles för seriös som tonåring och nu har drabbats av självförverkligande-feber. Nåja, de är snygga ändå :) I tisdags började det. Först började grannen borra ( det gör han typ varje dag och man vet inte varifrån det kommer ) och det är inte lite fin-borrning det rör sig om utan här borras det så man inte hör när telefonen ringer eller att man har radion på. Och ALLTID på morgonen. När jag väl vaknade på detta brutala sätt, märkte jag att jag hade jätte-ont i halsen. Nåja, masade mig iväg till yogan och tänkte att allt blir bättre av lite yoga (det blir det faktiskt!) men jaha, den var inställd. Har väl aldrig hänt tidigare. Suck. Dagen kändes tung. Sjunga var det inte heller läge för med den halsen. Tackade ja till två öppningspass

Börjar inse att jag är hemma igen. Visserligen känns det ju så fort man klivit av planet ungefär som om man aldrig varit borta, men nu känns det riktigt ordentligt som vanligt. En av de största skillnaderna mellan Paris och Stockholm är att det är så folktomt här. När man kliver av på Arlanda tänker man att det måste ha hänt något, typ en gasläcka eller en atombomb eller nåt som gör att inga människor finns kvar, bara några få överlevande. Och sen inser man att man bara är tillbaka i sitt lilla glesbefolkade pluttland. Samma sensation varje gång! Har t.o.m blivit förkyld, vilket inte är vanligt. Men det brukar gå snabbt över, i morse hade jag ont i halsen, på eftermiddagen kände jag mig lite vissen och nu rinner näsan. Så imorgon är jag nog frisk igen. Kom ju hem på påskaftons kväll, och på påskdagen hade jag konsert i Kungsholms Kyrka. Hade lite käckt sådär lovat att sjunga två Wesendonksånger av Wagner, det lovade jag strax innan jag åkte. Tog visserligen noterna med mig till Paris,

Fler än jag hade den goda smaken att promenera längs Canal St Martin Dagens mjölk-shot! Ofattbart god libanesisk mat. Kan knappt titta på bilden utan att bli hungrig Gården utanför Kia på Boulevard Voltaire, där vi var på ashtanga-yoga Den mystiska DDR-björnen, oj förlåt Elin, jag menar den gulliga tyska isbjörnen Isolde ville gärna vara påskkärring Isolde känner sig hemma när hon får bo nära nåt som ser ut som en bit Berlin-mur Jag och min kära dotter Mmmm, bagel är också gott My partners in crime Elin tyckte en gigantisk hamburgare var den perfekta efter-yogan-måltiden Jag höll mig till Salade chèvre chaud, mums! Intressant namn Min nye vän Monsieur Gaston Grenouille