Dogs, cats, opera and gym - welcome to my world

Idag är det min födelsedag. Minns alla barndomens somrar, när alla var på semester när jag fyllde år och det inte blev såna kalas som alla andra hade. Men det är underbart att fylla år mitt i sommaren! I år är visserligen bara jag och katt nr1 hemma, men vi ska fira med några väninnor ikväll. Hurra för min födelsedag!

Jag såg just en dokumentär om en Stasi-agent, alltså DDR:s hemliga polis eller vad man ska kalla dem; det fanns hur många angivare som helst bland befolkningen. Jag bodde och arbetade i Östberlin i nästan 4 år och råkade naturligtvis också ut för dessa Stasi-medarbetare, även om jag var ung och ofattbart naiv till en början. Men jag lärde mig att känna igen tecknen så småningom. Det är än idag nästan omöjligt att ta in att det där landet faktiskt fanns och fungerade för inte alls länge sedan. Min egen dotter är född där t.ex. Nåja, det väckte minnen och tankar om DDR-tiden att se det här programmet, det gjorde det verkligen. Igårkväll när jag var ute på min lilla kvällspromenad, såg jag ett hus på fina Sturegatan som, när jag tittade närmare, såg helt bortglömt ut. Det skulle ha kunnat ligga i Östberlin. Runt porten klättrade rosor, fasaden hade ingen brytt sig om på många, många år, putsen hade fallit av på sina ställen - det var så vackert. Jag hade ingen kamera med mig, men det får

Kolla det här !!! Helt underbar NyZeeländsk drift med fransk musik! Servern vägrar lägga upp YouTube-klipp idag, hoppas detta funkar. Njut!

Har just sett den här filmen. Hemsk, upprörande, sorglig,realistisk och fantastisk! Se den om du inte har gjort det! Måste ta en promenad och tänka över den innan jag kan övergå till vanliga kvällsgöromål.

Idag var det ju riktigt roligt, det där med att öva! Extra glad är jag för att jag orkar så otroligt mycket mer än jag gjorde tidigare. Undrar om inte yogan har en del i detta? Jag tycker själv att jag kommer in i mig själv på ett sätt som jag inte gör annars, efter att ha yogat. Och dessutom får jag en annan kontroll på andningen. "Breath control is mind control" brukade min yogalärare i källaren på Odengatan säga - så sant! Men vilken väg det är, det här att hitta vem man verkligen är och vad man verkligen vill! Det tar hela livet, det är bara att inse. Men det är ju kul att jag har kommit någon bit på vägen såhär ungefär halvvägs iallafall, så man kan använda sina erfarenheter också. Jag har ju funderat mycket på vilket fack jag ska stoppa in mig i, provsjungningen jag har framför mig sätter frågeställningen i centrum eftersom man vill göra en roll av två, en mezzo- och en sopranroll. Känns rätt bra faktiskt, det kanske är min grej att sjunga både högt och lågt, att inte

Gunilla och Lisa ska ha filmkväll Har varit på ett riktigt härligt, supersvettigt intensivpass! Åh, vad skönt det var. Först tyckte jag det var lite mesigt, första styrkedelen kändes inte så tung så jag gjorde en skiss i huvudet hur mitt nästa blogginlägg skulle se ut: en stor dödskalle och så ledarens namn. Men jag ångrade mig någonstans mitt i, och på slutet var jag euforisk. Nåja, nästan euforisk. Det var inte det roligaste jag varit på, men kul var det! Och jobbigt. Yes! En underbar del av det hela är att cykla hem genom stan efteråt, det är visserligen inte så långt från Kungsholmen till Valhallavägen, men det är alltid så lugnt och skönt. Lite trafik, lagom varmt, ja, helt underbart. Stockholm i juli=fantastiskt, om jag inte sagt det förr! Ikväll blir det nog filmkväll med Lisa tror jag. Såg att Hitchcock-klassikern Vertigo skulle visas, den är ju aldrig fel. Nästan som en David Lynch-film, fast på 50-talet. Så vi laddar med li

Upptäckte till min stora glädje att grekisk salladsost är väldigt proteinrikt! Härligt! Och med wokad svamp, paprika och lök och så lite solroskärnor och sambal oelek på, så blev det mums fillibabba!

.....så ser man ut såhär efter ett tag. Jag tycker hon ser jätteläskig ut. Den coola kvinnan! Ta hand om dig, Madonna! Jag har ju en bild av dig på kylskåpet med mitt huvud på som en påminnelse att så cool kan man se ut när man är 50. Och eftersom jag inte vill se ut som Göran Persson typ på min 50-årsdag, så ville jag ha dig som förebild. Men det här....skräck! Inte för att risken att jag plötsligt skulle se ut sådär är så väldigt stor, men ändå.....ätstörningar finns i alla åldrar. Madonna, jag tror på dig! Ät lite mer, kvinna! Träna inte 12 timmar/vecka! Har vi en deal?

Här är jag förra veckan....inte, haha. Men nu är det dags att köra igenom kroppen iallafall, även om resultatet inte blir som på bilden. Och lika glad för det är jag....osv. Vet inte varför just räven skulle vara så in i helvete glad, men nåja, spelar roll! Javisst, ja, den slank ju ur näven. Puh, skönt att få klarhet i det problemet. Har ätit havregrynsgrötsfrulle, närgånget betraktad av Lisa (hon älskar gröt). Hängt lite på Facebook (vad gjorde jag innan jag var med där??), läst SvD, pratat i telefon och lite annat smått och gott. Har minnesfragment av nån helt sjuk dröm i skallen, men den vill inte riktigt komma fram. Kanske den ploppar ut på löpbandet eller i ryggmaskinen. I´m off, folks!

Ja, idag har jag övat. Igen. Jag övar ganska mycket, eftersom jag tänker att jag ska ha ett överskott av säkerhet på svåra ställen när jag provsjunger, vilket jag ska göra i början av september i Wien. Allt känns bra, men jag blir så lätt överpresterande och börjar tänka att det inte räcker som det är. Nu har ju just detta varit mitt problem under i princip hela min karriär. Samtidigt har det varit min största tillgång, eftersom jag aldrig någonsin ger för lite. Men priset blev att jag inte lyssnade på min kropp överhuvudtaget, och när jag fick signaler i stil med "hallå, kan vi vila lite?" eller " hoppsan, slemhinnorna är helt uttorkade" tolkade jag det som svaghet och tänkte att jag måste öva ännu mer. Efter en tid (alldeles för lång tid) upptäcktes att jag hade reflux, dvs magsyra läcker genom övre magmunnen som inte sluter tätt och i mitt fall orsakade detta en svullnad på ena stämbandet. Detta hade jag antagligen sjungit både Brünnhilde och Isolde med, så att j

Nu är ju inte det här så farligt längre tror jag att jag har bestämt mig för att tycka, så det är väl bara att fortsätta innan man lägger av sig eller glömmer eller nåt. Dagen började som planerat, en (man vänjer sig) ganska äcklig proteindrink och sen ut i skogen. Precis lagom varmt ute och lite halvskugga, inte många ute förutom en och annan hundägare (vill också ha hund!) och sen det bästa, avslutningen bestående av lite yoga på en gräsmatta. Så skönt! Sen hem till frukosten, yoghurt med müsli och en hård macka med ost. Känns som en bra början på dagen. Eftersom sonen samt en av katterna har åkt på semester, är det lite tomt här hemma. Lisa, hemmavarande katt, sitter och tittar på mig med frågande blick. Visserligen brukar hon mest irritera sig på Trisse, men lite tomt är det allt när han plötsligt bara är borta. Eller så är jag bara larvigt människoaktig och läser in massa egenskaper och tankar som djur inte känner.Ja, antagligen är det så. Undrar hur jag kan få den här bloggen a

Idag är dagen. Lördagen den 25 juli 2009 är dagen jag började blogga. Har haft alla möjliga ursäkter för detta ( se rubriken ) men vad fan....hur feg får man vara? Så nu kastar jag mig ut i cyberrymden på darriga ben/fingrar eller vad man använder sig av därute. Jag kom hem för en stund sedan efter att ha varit på Djurgården och sett en jättebra pjäs på Parkteater , "Carola och jag", som var en monolog med Sara Lindh. Den handlade egentligen om att bli vuxen och även att vi går runt och släpar på en massa skuld och skam helt i onödan. Förutom att jag blev otroligt imponerad av skådespelerskan (Go Sara! You kick ass!) blev jag också full av tankar om mitt eget liv och skulden och skammen som ställer till det så mycket....så jag bestämde mig för att skita i alla ursäkter om att blogga eller inte blogga och bara göra det. Så nu sitter jag här....hur gör man, vad ska det här handla om, kommer någon i hela universum vilja läsa vad jag skriver, måste jag vara jätte-originell, är j